Kärlek
Kärlek ska inte vara svårt, kärlek ska inte göra ont. Men varför är det så många gånger som man känner så?
Bara han & jag
Sommarkväll i stan, jag går gatan fram. Jag är några minuter sen men är snart framme, han väntar redan där. Jag är lite nervös för det är första dejten. Ryssen brister ut i ett leende när han får syn på mig. Vi går till en uteservering och jag fingrar på mitt glas med vin. Med tiden slappnar jag av, jag gillar hans sällskap. Sommarkvällen förvandlas till natt, mörkret lägger sig över himlen och vore det inte för alla gatljus skulle man se stjärnorna där någonstans. Ryssen följer mig hem och i luften ligger en spänning mellan oss. Vi kommer fram till min gata och nu skiljs våra vägar åt. Men han står kvar. Och jag står kvar, som förstenad. Våra ögon fastnar i varandra och han tar hastigt några steg framåt. Hans läppar är varma och mjuka och där och då försvinner allting runt omkring oss.
Den kvällen, på en gata i stan är det bara jag och ryssen.
Dejt
Vill du ta en fika någon dag i veckan?
En dejt. Ett möte där två främlingar träffas och famlande försöker lära känna varandra. Men är man inte lite trött på de artiga frågorna, det särskilda spelet som man förväntas spela? Jag svarar att torsdag passar bra och sedan hoppas jag på att det blir en dejt som tar mig med storm. Är det för mycket begärt? :)
Musik
Smärta
Jag ser hur han sitter en bit bort i solen, bredvid honom sitter hon - tjejen han har träffat. Han har inte sett mig men jag kan inte låta bli att blicka åt deras håll. Jag vet att han har gått vidare, men att få det svart på vitt blir lite som en chock. Det smärtar i mig även fast det inte borde göra det. Jag tittar åt deras håll ännu en gång och jag känner är att en del av mig önskar att det var som satt brevid honom där i solen..
Högt på himlen
Jag ser hur solen försvinner bakom husen, det är nästan helt molnfritt på himlen. Jag ser hur några svalor svävar högt däruppe. Det ser ut som de leker med varandra, det är vackert. Någon sa till mig en gång att flyger svalorna högt kommer det att bli vackert väder dagen därpå. Jag nickar för mig själv och hoppas att de orden stämmer. Jag tittar en sista gång efter svalorna innan de försvinner ur mitt synfält.
Jag jobbar som pilot..
Jag möter honom på hösten när allt jag har i tankarna är en bra festkväll. Jag står på dansgolvet med bästa H när han kommer fram och bjuder på en drink.. Han säger att han och hans vän jobbar som piloter, vi bara skrattar bakom deras rygg, vi tror inte ett dugg på det. Det är så det börjar.
Vi ses igen, han är pilot på riktigt och jag blir förtrollad av hans värld, hans uppvaktning och hans uniform. Det är kyssar, skratt och sena nätter.
Det luktar minnen av sommar
Sommarkväll, det är sådär ljummet i luften och jag går fortfarande i min tunna sommarklänning. Det är sommarkväll på landet, solen håller på att gå ner bakom de gröna träden och ljuset på himlen ändrar ton. Jag går på en grusväg, det knastrar lite under fötterna på ett härligt sätt. Jag får syn på ett hav av liljekonvaljer uppe i backen, de doftar ljuvligt och jag plockar mig en liten bukett. De vita små blommorna liknar klockor och det måste vara min favoritblomma. Jag går vidare på grusvägen, solen gör ett tappert försök att lysa genom trädkronorna, men den når inte riktigt igenom. Det luktar minnen av en varm sommardag, men nu lägger sig allt för att vila. Jag hittar några skogsvioler som jag sätter i min bukett, vitt och lila blandas till en vacker kompott. Jag vill inte vara någon annanstans, utan precis här. Jag sätter näsan i liljekonvaljbuketten och andas in den starka doften, längre fram går tre bruna hästar i en hage, de tittar allvarsamt på mig och slår med svansen för att jaga bort några ihärdiga flugor. Du står stilla på grusvägen och tittar på mig, jag känner din blick och ser hur du brister ut i ett varmt leende, jag önskar mig inget annat.
Musik
Idag lyssnar jag
på det här
Olycklig kärlek
Jag tittar på honom, det välbekanta ansiktet och de varma ögonen. Jag önskar att han kunde röra vid mig, visa kärlek till mig. Men det gör han inte, han ser förbi mig fast jag är precis framför honom. Det var längesen han såg mig på det där speciella sättet, det känns som i ett annat liv. Jag sitter kvar, jag har aldrig lämnat honom fast jag vet att det kanske är exakt det jag borde göra. Jag vill att han släpper in mig i sitt liv igen, förstår han inte att jag behöver honom. Det gör så ont när han stänger dörren framför mig.
Olycklig kärlek, har vi inte alla varit där?
Hitta mig
Han ser så valpig ut, norrlänningen. Jag träffar honom på krogen en försommarkväll. Han har länge stått och betraktat mig innan han kommer fram och säger hej. Han är här på besök säger han, hälsar på en kompis. Norrlänningen passar inte in där vi står, han är så annorlunda bland champagne, märkeskläder och vackra människor. Men han bryr sig inte. Jag gillar det med honom och stannar kvar för att prata mer. Han vill träffa mig igen säger han.
- Men vi bor ju inte i samma stad.
Han vill visa mig sitt Norrland och berättar om alla fina platser jag borde se. Jag skrattar bara men lyssnar när han berättar med sån inlevelse. Jag ser det i hans ögon.
Kvällen tar slut, han vill ha en fortsättning och väntar på att få mitt nummer.
- Vill du se mig igen får du leta på mig. säger jag innan vi skiljs åt. Fånig kommentar, jag vet. Men ibland behövs dem.
I never forget you..
Vi får det inte att fungera, Eriksson och jag. Vi blir aldrig ett par, men ändå kan vi inte släppa taget om varandra. Vi försöker vara vänner, men det slutar alltid med en kompicerad historia. Gång på gång. Han är en sådan person som jag har en speciell relation till och som alltid finns där. Jag tror de flesta av oss har stött på en sådan person, som man så gärna vill få det att fungera med men av någon oviss anledning så gör det bara inte det.
Har ni någon sådan person i ert liv? Varför ger vissa personer ett starkare avtryck i ens liv än andra?
Glamoröst eller ensamt?
Jag sitter vid mitt fönster, fönstret är öppet och vinden smyger in och blåser lätt i den tunna gardinen. Det är fortfarande ljust ute och även fast jag är mitt i stan hör jag några fåglar som fortfarande sjunger sina toner. Jag lyssnar till tystnaden i min lägenhet, det är så när man är singel. Det är tyst runt omkring mig, det är bara jag. Känner ni igen er? Sen tänker ja på Sex and the city, en av mina absoluta favoritserier, där skildras singellivet som något glamoröst och härligt. Har inte alla tjejer någon gång drömt om att få leva Carries liv? Det har ialla fall jag (och jag skulle gärna äga hennes garderob också) Men de dagarna då singellivet inte känns så glamoröst eller roligt - Får jag då erkänna att jag är trött på att vara ensam och allt jag önskar är att ha någon vid min sida.
Ångra sig
Jag läser messet jag precis fått två gånger och tror att det är ett skämt. Det har gått nästan två och ett halvt år sen vi senast hördes av och vi skildes inte precis som vänner. Jag läser orden och försöker förstå varför han hör av sig nu. Vad vill han egentligen? Professorn har tänkt på mig, han uttrycker sig så. Han vill försöka gräva ner stidsyxan. Två och ett halvt år senare!? Jag lägger ifrån mig mobilen, funderar över om jag ska svara eller inte.
Handlar det om att få en andra chans? Eller handlar det om ren bekräftelse, ett sätt att kolla av om den andra parten har kommit över förhållandet? Vad tror ni?
ps.
förlåt för dålig uppdatering på sistone!
Vill du ses?
- Var ska man leta? jag blir så trött...
- Man ska inte leta. När man minst anar det, heter det väl.
Min jobbarkompis suckar. Hon vill hitta en kille, hon vill det så innerligt. Men de killar hon stöter på funkar det inte med.
- Men jag förstår vad du menar, jag vet inte var man hittar de bra killarna.
- De kanske redan är upptagna?
- Allihop?!
- Ja, det är kört för oss.
Det är kört för oss. Singel för alltid. Är det så illa?
Hittade den
här artikeln i DN, där kan man läsa var vi främst träffar våra partners.
Har ni några bra tips var man kan hitta potentiella killar att dejta? Är du ihop med någon, var träffades ni?
