..

Jag tror aldrig jag ska träffa Eriksson igen efter den här kvällen utan jag har förmodligen skrämt iväg honom. Helgen som varit övergår i vanlig vecka och vi fortsätter på skilda håll. Men det tar faktiskt inte slut där. Han hör av sig med frågan att ses igen och jag har fastnat i hans tankar. Jag repeterar orden och ler fånigt för mig själv. Han vill alltså träffa fyllekajan igen. Vi börjar höras väldigt ofta och när jag ska träffa honom igen känner jag fjärilarna i magen. Vi bestämmer oss för att ha picknick i solen, det är en underbar dag och den ska vi självklart tillbringa utomhus. Där ligger vi på en filt i det gröna gräset och tittar upp mot den klarblå himlen och vi lär känna varandra. Vi berättar saker för varandra, vi ställer frågor och jag vill bara veta mer. Det är nytt, det är härligt pirrande och jag tycker om känslan. Och jag tror att jag börjar tycka om Eriksson också.