Olycklig kärlek
Jag tittar på honom, det välbekanta ansiktet och de varma ögonen. Jag önskar att han kunde röra vid mig, visa kärlek till mig. Men det gör han inte, han ser förbi mig fast jag är precis framför honom. Det var längesen han såg mig på det där speciella sättet, det känns som i ett annat liv. Jag sitter kvar, jag har aldrig lämnat honom fast jag vet att det kanske är exakt det jag borde göra. Jag vill att han släpper in mig i sitt liv igen, förstår han inte att jag behöver honom. Det gör så ont när han stänger dörren framför mig.
Olycklig kärlek, har vi inte alla varit där?
Olycklig kärlek, har vi inte alla varit där?
Kommentarer
Trackback
