..

Det är en av de varmaste dagarna och vi avslutar den i parken. Folk från alla håll gör oss sällskap och stämningen är underbar. Solen värmer mitt ansikte, jag kan sitta här för alltid, vill inte resa på mig. Det blir kväll och vi sitter kvar, men nu är solen borta och jag följer med dem med de härliga skratten till ett uteställe i närheten. Där stannar vi tills det ljusnar ute. Det är dags att gå hem. Vår grupp skiljs åt men jag tar sällskap med en av dem, vi ska åt samma håll. Vi går längs vattnet, staden är så vacker innan allting har vaknat till liv. Det ligger som en skyddande hinna över allting och det finns en rogivande tystnad som bara går att uppleva i en sovande stad. Han pratar om sitt, frågar om mitt. Vi sätter oss på en parkbänk, fågelsång hörs från träden intill.  
- Du är väldigt söt.
Jag ler åt hans trevande sätt. Han lutar sig framåt och våra läppar möts.
Han smakar hallon.