..

Han stannade kvar i mitt liv i flera månader, han fanns där men höll mig ändå på avstånd. Jag var för blind för att se det, jag ville bara umgås med honom. Som jag nu förstår det så ville han både ha och äta av kakan.

Jag läser idag om den påstådda otroheten mot prinsessan Madeleine här. Jag tycker synd om prinsessan och all den mediauppmärksamhet det får. Otrohet är ett kraftigt ord. Det betyder att man inte tillhör varandra längre. Jag vill tro att kärleken kan vara så stark att man bara vill tillhöra en person. Inte äga för det går inte. Men tillhöra.

Har ni upplevt otrohet? Har ni kanske varit otrogna eller har ni blivit svikna? 
Jag har haft tur och sluppit otrohetsdrama i mitt liv, men jag har mina misstankar mot ett av mina ex.. Berättar mer om det en annan gång.

Det är vår i luften. Det är nu alla människor kryper ur sina hålor där de gömt sig hela vinterhalvåret och nu sträcker de på sig och kommer ut i det fria. Vi kisar när solen träffar vårt bleka ansikte, men solen är efterlängtad. Det är nu vårkänslorna kommer, vi öppnar ögonen för de andra könet och ser på dem med helt nya ögon. Aldrig har vi tyckt att de varit så snygga. Var har de hållit hus hela tiden? Är det vädret som gör oss mer öppna? Eller ljuset? Det här har jag längtat efter, mörker och vinter är ingenting för mig. Det är nu jag lever ut och önskar att jag alltid kunde få vara ute i solen. Det är fler som känner vårkänslorna spira.

När ska vi ses? läser jag i min mail. Långa killen har hållit kontakten ända sen i somras fast vi bara setts en gång. Jag vet inte varför jag drar ut på det, varför jag aldrig bestämmer mig för att träffa honom. Jag svarar något om en drink snart. Jag får en smiley gubbe till svar.

Han var äldre än mig och jag träffade honom när jag bodde i den andra staden.  Det började som en flirt på krogen där vi såg varandra på dansgolvet och sedan kunde vi inte släppa varandra. Det var för en kväll, det var på lek. Jag trodde aldrig att jag skulle se honom igen, men Professorn kom tillbaka. Vi träffades men vi dejtade aldrig på riktigt. Ändå påverkade han mig väldigt mycket. Det var spännande att träffa Professorn, att prata med honom och släppa in honom i mitt liv...

Brandmannen har hört av sig, i söndags pep min telefon till. Det var längesen jag sms-flirtade med någon, jag känner mig lite ringrostig. Han skriver långa mess, vi har så mycket att berätta för varandra. Det är svårt att behöva begränsa sina ord, hur kommer de att tolkas av mottagaren? Men det är väl det som är tjusningen med att flirta med ord antar jag.

Vad har ni för erfarenhet av sms-flirtande, vilken är er bästa sms-flirt?  

..när de skaffar pojkvän. Plötsligt slutar de höra av sig, de är upptagna när man vill hitta på något. Det pratas om parmiddagar och bjudningar hit och dit. Det är ett helt nytt liv och singelvännerna är inte inbjudna att medverka. En del par blir besvärade när de måste umgås med en singelvän.

- Jag ska aldrig bli sån! utropar jag. Varför blir man sån?!
- Jag lovar att säga till dig om du skulle börja bete dig så, säger H och granskar mig. 
- Bra, svarar jag. 

Så var det ur världen. Om jag mot förmodan skulle sväva upp helt i det blå finns det någon som tar ner mig på jorden igen. Känns skönt att ha sån back -up... Fast, mina vänner är det viktigaste jag har och dem ska jag aldrig sätta åt sidan!

Jag var ute och festade med bästa vännen H igår, innan kvällen var över hade vi svept både tequila och andra omisskännliga shots. Det var dans i trängseln bland alla festglada personer, det var mingel, skratt och fest. Jag träffade en brandman med svart halsduk. Han fick mitt nummer. Kommer han att höra av sig? Jag vet inte. Jag säger fortsättning följer..

Den här bloggen kommer att handla om möten. Möten som påverkar oss, möten som bara sker under några timmar och möten man undrar varför de sker. Ens liv berikas med möten varje dag, har alla dess möten någon mening eller är det bara så livet är? Den här bloggen är till för att samla historier om mina möten och även mina vänners.  

Nu kör vi!