..

En kompis till mig har träffat en ny kille, det är nytt, det är spännande och det är någon hon vill fortsätta att träffa. Vi pratade om pirret i magen när man träffar killen, allting som man vill ska vara perfekt och väntan över att han ska höra av sig igen. Tankarna som slår en som en klar blixt att det här är en person man tycker om, någon man vill ska finnas i sitt liv. Och det är så min kompis känner just nu.

Men vi pratade även om den rädsla som uppstår när man börjar tycka om någon. Rädslan som kommer över att bli sviken, lämnad eller sårad. Den finns alltid där, i olika storlek, särskilt i början när parterna lär känna varandra. Den ligger där och lurar bakom ett hörn och väntar på att få komma fram. Ibland blir det aldrig mer än en känsla av rädsla och sen försvinner den bort, i andra fall växer den sig större. Även om det är underbart att känna nyförälskelse blir det mycket analysering och fundering, i allafall i mitt tjejgäng. Varför är det så? Är det typiskt en tjejgrej?

Hur vet man när man är ihop? Berätta gärna om era upplevelser!