..

Jag fingrar på min kaffekopp, en halvtimme har gått och jag är så uttråkad. Jag tittar på personen framför mig, kan han aldrig sluta prata? Jag orkar inte med fler av hans historier. Han skrattar åt något, jag ler matt och tar en klunk av mitt kaffe som svar. Några minuter har gått.. Vad gör jag här? Jag måste bryta upp, vi har ingenting gemensamt. Jag ser hur hans mun rör sig men jag hör ingenting, jag har stängt av hörseln. Jag tittar på kaffekoppen och för första gången på länge öppnar jag munnen:
- Du, ursäkta att jag avbryter men jag måste gå.
- Måste du? han tittar förvånat på mig
- Jag måste hem och mata katten. Jag reser på mig och tar på mig jackan samtidigt som jag går mot dörren.
- Ska du bara gå? hör jag hur han säger bakom mig.

Och ja, det gjorde jag. När jag vandrade hem i duggregnet kände jag mig fri.

Har du varit på en dålig dejt? Vad hände?